Ännu en strandvistelse

Dock inte lika lyckad som den häromdagen...

Denna gång följde familjefadern med till strand och sand. På vägen stannades det åter igen vid hovleverantören av hamburgare ochefter ett långt och komplicerat samtal med drive thru-burken så hämtade vi vår misstänkt lätta matpåse och susade iväg mot de salta vågorna. Väl där ser vi att vi inte är ensamma, där ligger folk på vår strand. Vi får alltså trampa förbi och gå en lång bit för att hundarna inte skall störa någon och ingen skall störa oss. Att gå med två hundar och en liten påse med mat i djup sand gör underverk för foglossningen kan jag meddela.

Väl framme så fick hundarna springa fritt vilket de utnytjade till att genast dyka ner i matpåsen och snora runt bland godsakerna. När vi motat bort dem skulle vi sådeles äta. Påsen tas fram, öppnas och.... och... Mammans hamburgare saknas! Hundarna kan inte ha norpat den för inte ens en varghund kan svälja ne hamburgare utan att det märks. Den är alltså inte ilagd! Så gör man bara inte mot en gravid kvinna!!!!
Mamman äter surt upp pommesen iallafall och nekar Barnet minsta lilla smakbit som det står och ber om så snällt. Mamman kommer sedemera över traumat efter att som tröst ätit upp Pappans brödbit han fick till sin Ceasarsallad.

Barnet badar tårna och äter sand, hundarna leker. Frid råder. Telefonen ringer. Pappans chef vill prata jobb under Pappans semester. Det tycker Pappan är helt okej alltmedan Mamman tycker annorlunda. Om man säger så....
Pappan går bort en bit för att prata med schäferchefen och Mamman leker vidare med Barnet. Plötsligt hör hon dova, sprättande tassljud i en väldig fart, hon vänder sig om och ser två varghundsgumpar försvinna bakom en sanddyn. Mamman springer efter, märker att hon inte kan springa i sanden för fogarna, hojtar på Pappan som nu har gått lite längre bort för att undkomma ljudet av sin högljudda familj. Mamman skriker ännu lite högre och argare och Pappan inser plötsligt sina familjära plikter och kommer sättandes till undsättning. Efter en stunds vistelse bakom sanddynen kommer han tillbaks med två slokörade varghundar och meddelar att de hade slängt sig över en knäopererad mellanpudel med tillhörande åldrad matte.
Varghundarna slänger sig mer än gärna över allt levande i sin väg men är man inte en kanin har man intet att frukta. Främmande barn, vuxna, hundar och katter och allting annat är vänner man bara inte mött tidigare. Båda vargarna är övertygad om att vacker vänskap spirar om man bara pussas och knuffas och trycker sig mot objektet tillräckligt intensivt och länge. Alla delar inte denna övertygelse men tack och lov gjorde pudelkvinnan detta. Inget skadestånd att betala ut denna gången alltså.

Ni slipper bilder från denna utflykten...