Somliga straffas direkt...

Mamman talar med god vän. God väns familj har varit magsjuka. Mamman talar om för god vän att Ia-Fia familjen aldrig är magsjuka. Aldrig någonsin. Nästan. Barnet har aldrig varit det, Maken är det sällan och mamman var dålig senast på 70-talet.  Mamman är helt säker på att goda vännen uppskattade att höra detta. 

Två dagar senare, en onsdag, går Mamman med tunga steg hem från dagis. Varför de är tunga förstår hon inte alls.  En halvtimme senare har hon över 40 graders feber och skulle inte tveka inför att kalla döden för en befriare. Hela Mammaorganismen är utslagen men är otroligt nog i det närmaste frisk dagen efter. Kort men intensivt.  

På torsdagkväll hörs ett konstigt ljud från övervåningen.  En snabb inspektion senare inser vi att Barnet är magsjukt för första gången.  Allting i hela rummet är nedkräkt.  Operation sanering påbörjas. bebisen skriker från nedervåningen, Barnet skriker i duschen, Pappan svär och Mamman bär tvättlass efter tvättlass ner i källaren. 

Slutligen är ordningen återställd och Barnet läggs i sängen på nytt. Fem minuter senare skriker Bebisen på nedervåningen, Barnet skriker i duschen, Pappan svär och mamamn bär tvättlass efter tvättlass ner i källaren. 

Så fortskrider kvällen och natten fram till 04 på morgonen och på fredagen är alla tämligen slut. 

På fredagens kväll börjar Maken få frossa och snart står det klart att även han drabbats av magsjuka. Rejäl sådan.  Mamman sanerar, tvättar och försöker mellan varven att få den svårt förkylda och febriga Bebisen att få lite mat i sig. Hon försöker pumpa och ge på kopp eftersom han inte orkar äta själv längre. 

Läser man på om hur man bäst pumpar är alla källor rörande överrens om att man icke skall vara stressad samt sitta lugnt och bekvämt och gärna lyssna på något trevligt medan man försöker få igång utdrivningsreflexen. 

Någon sådan miljö befinner sig inte Mamman i utan tar till läkarvetenskapen och sprutar näsan full av Oxytocin och slår därmed igång utdrivnignsreflexen med våld. 

Tvättstugan är nu så full av tvätt att man knappt kommer in i den. Lakan, handukar, sofföverdrag, kläder, mjukisdjur, mattor och kuddar ligger i högar.  När Mamman sätter igång maskin nummer 288738957259 så hörs det ett retligt "plopp" och sedan dör tvättmaskinen.  Alla återupplivingsförsök är fruktlösa. 

På måndagen tillkallas experthjälp men tvättmaskinen är och förblir död. 

På tisdagen beställs en ny tvättmaksin. En stor fin en som tar 8 kilo. Och kostar multum. 

En veckas leveranstid får vi veta. 

På torsdagen troppar mamman och bebisen hem till Föräldrarna aka. Mormor och Morfar och tvättar det nödvändigaste. 

Kuddar och täcken och sådant får dock ligga kvar och jäsa i tvättstugan varför Mamman och pappan och barnen numera frysande trängs under tomma påslakan och små, små barn kuddar. Det är det enda som finns kvar att tillgå. 

När nya tvättmaskinen anländer så sker detta samtidigt som det installeras ventilation i källaren. Byggdammet ryker. Förbud utfärdas för att köra tvättmaksin eller torktumlare, byggdammet kan tränga in i motorn och då kan den skära sig. Det vill vi inte. Vi låter alltså bli att tvätta ytterligare någon dag. 

Slutligen får vi tillgång till vår tvättstuga igen. Det tar 3 veckor innan all tvätt är väck. 

"I vår familj är vi aldrig magsjuka" minns mamman att hon yttrade.

Somliga straffar Gud direkt.

En dag-ett liv

Så var då kardiologbesök numero två avklarat.  

Bebisen hade inte direkt blivit mindre vild sedan senaste besöket.  Under irriterade skrik och fäktanden och diverse utfall med den lilla tandlösa munnen lät han Mamman och övriga inblandade förstå att detta inte var hans tekopp. 

Därför vet Mamman inte om det var hon och Pappan eller läkaren som blev mest lättad av att det slutligen konstaterades att Bebisens blåsljud är helt ofarligt och att vi inte mer behöver komma dit.                    

Fysiologiskt blåsljud blev den slutliga diagnosen. Vanligt förekommande. Ett helt och hållet friskt hjärta som avger ett litet ljud när blodet pumpas runt. Sjunger lite mer än vanligt.

Denna eminenta nyhet firades på ett hamburgerhak modell drive thru och i den allmänna upphetsningen glömde Mamman att hon och Bebisen numera äter mjölkfri kost i ett försök att få en förklaring till varför Bebisen ser ut som en prickig korv.  

Hög på glada nyheter och hamburgare susar Mamman iväg hemmåt. Via en alternativ väg förbi två av de före detta hemmen. Alltid roligt att skåda vad folk har hittat på med ens gamla boningar.  Mamman susar alltså vägen fram. I CD-spelaren dånade en best of progg-skiva på hög volym. Inte helt lämpligt då Mamman får sådana skrattattacker av den att hon nästan kör av vägen men roligt har hon iallafall.

Plötsligt hoppar det ut en polis i vägen och vinkar in bilen för kontroll. Spännande tycker Mamman. Hennes allra första poliskontroll. Hon nästan hoppas på att få blåsa i alkomätaren bara för att riktigt visa vilken präktig medborgare hon är.  Hon trycker stereon på mute, rullar ner fönstret och ler hult mot polisen.  Hon visar sitt fina körkort, hon blåser på ett föredömligt sätt i alkomätaren. Nu vill farbror polisen att Mamman skall starta bilen igen för de vill titta på blinkers och belysning.  Mamman vrider om nyckeln, motorn går i gång, muteknappen avaktiveras och ur högtalarna vrålar STATEN OCH KAPITAAAAAALET, DE SITTER I SAMMA BÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT....

Mamman hoppar högt, trycker på alla knappar hon kommer åt och slutligen klämmer hon till muteknappen igen. Ler ursäktande mot polisen, börjar svamla något om nostalgivärdet och gör sig till allmännt åtlöje. 

Polisen tittar på framlyktorna, skakar på huvudet, pratar med varandra med allvarlig min och ber Mamman slå av motorn igen. 

Vad nu då? Bilen är besiktigad, skattad och utrustad med fina sommardäck. Mamman kör minsann  lagligt. Tror hon. För det gör hon inte. Parkeringsljusen fungerar nämligen inte. Och skattemärket på bilen är ett år gammalt.  Hoppsan!  Mamman piper skamset fram att det är Maken som brukar ordna med sådant. Mamman känner sig liten och dum och knappt värdig sin rösträtt.  

Polisen vill gärna titta igen på parkeringsljuset. Mamman startar bilen. Muteknappen avaktiveras och nu har bandet Sillstryparen från Göteborg börjat sjunga sin hit "Doin the omoralisk schlagerfestival". Innan Mamman har fått tyst på eländet har de hunnit anklaga ABBA för att vara profithungriga och lite annat smått och gott. Nu skruvar Mamman resolut ner ljudet helt och hållet. Det får ju vara måtta på skammen.

Hursomhelst, parkeringslyktorna fungerar inte heller denna gång och det blir böter. 800 kronor minsann. Och en lapp som talar om att Mamman har 30 dagar på sig att åtgärda felet på en auktoriserad verkstad.

Till slut är förnedringen slut för denna gången och Mamman vinkas iväg. Lättad far hon och Bebisen sin kos rakt in i en återvändsgränd. Där får hon vända och tvingas därmed köra förbi poliserna igen. Mamman vinkar. Ingen vinkar tillbaka. 

Efter detta äventyr känner sig Mamman nästan kriminell och inte alls laglydig och ordentlig.

Men vad gör väl det om hundra år? Och polisen skulle bara veta hur lite Mamman bryr sig egentligen. 

För hon har en Bebis med ett hjärta som sjunger. 

Får det lov att vara lite gift?

Hanhunden fyller snart fem år. 

I fem år har alltså Mamman vårdat honom ömt. Uppfostrat, tröstat, pysslat, matat, lekt, busat, promenerat i ur och skur, kört många mil, betalt ohemula summor för veterinärvård och för mediciner, nogrannt jämfört olika fodermärken för att endast det bästa duger till de älskade hundarna, skaffat pedagogiska leksaker, trimmat pälsen, klippt klorna, smort trampdynor, tvättat öron, plockat fästingar, avstått från en del fester och alla utlandsresor sedan hans entré i världen, stått i timmar på öppna fält i blåst och regn för att han skall få leka med sina vänner, köpt en stor bil för att han skall kunna resa bekvämt, byggt hundgårdar för enorma summor samt alltid sett till att det finns ett bra lager med rökta grisöron eller annat livsnödvändigt tilltugg. 

Dessa ömma omsorger till trots så väljer Hanhunden att bekymrat titta, nosa på och på alla andra tänkbara sätt undersöka varje liten godisbit som Mamman ger till honom innan han värdigt tager den i sin mun. Vem vet, efter fem års kamratskap så kanske Mamman plötsligt vill förgifta honom?  Man kan inte vara nog försiktig i denna hårda värld tycks Hanen tycka. 

Mamman tycker att Hanen borde klippa sig och skaffa ett jobb!