fredag 30 maj 2008

Somliga straffas direkt...

Mamman talar med god vän. God väns familj har varit magsjuka. Mamman talar om för god vän att Ia-Fia familjen aldrig är magsjuka. Aldrig någonsin. Nästan. Barnet har aldrig varit det, Maken är det sällan och mamman var dålig senast på 70-talet.  Mamman är helt säker på att goda vännen uppskattade att höra detta. 

Två dagar senare, en onsdag, går Mamman med tunga steg hem från dagis. Varför de är tunga förstår hon inte alls.  En halvtimme senare har hon över 40 graders feber och skulle inte tveka inför att kalla döden för en befriare. Hela Mammaorganismen är utslagen men är otroligt nog i det närmaste frisk dagen efter. Kort men intensivt.  

På torsdagkväll hörs ett konstigt ljud från övervåningen.  En snabb inspektion senare inser vi att Barnet är magsjukt för första gången.  Allting i hela rummet är nedkräkt.  Operation sanering påbörjas. bebisen skriker från nedervåningen, Barnet skriker i duschen, Pappan svär och Mamman bär tvättlass efter tvättlass ner i källaren. 

Slutligen är ordningen återställd och Barnet läggs i sängen på nytt. Fem minuter senare skriker Bebisen på nedervåningen, Barnet skriker i duschen, Pappan svär och mamamn bär tvättlass efter tvättlass ner i källaren. 
Så fortskrider kvällen och natten fram till 04 på morgonen och på fredagen är alla tämligen slut. 

På fredagens kväll börjar Maken få frossa och snart står det klart att även han drabbats av magsjuka. Rejäl sådan.  Mamman sanerar, tvättar och försöker mellan varven att få den svårt förkylda och febriga Bebisen att få lite mat i sig. Hon försöker pumpa och ge på kopp eftersom han inte orkar äta själv längre. 

Läser man på om hur man bäst pumpar är alla källor rörande överrens om att man icke skall vara stressad samt sitta lugnt och bekvämt och gärna lyssna på något trevligt medan man försöker få igång utdrivningsreflexen. 
Någon sådan miljö befinner sig inte Mamman i utan tar till läkarvetenskapen och sprutar näsan full av Oxytocin och slår därmed igång utdrivnignsreflexen med våld. 

Tvättstugan är nu så full av tvätt att man knappt kommer in i den. Lakan, handukar, sofföverdrag, kläder, mjukisdjur, mattor och kuddar ligger i högar.  När Mamman sätter igång maskin nummer 288738957259 så hörs det ett retligt "plopp" och sedan dör tvättmaskinen.  Alla återupplivingsförsök är fruktlösa. 
På måndagen tillkallas experthjälp men tvättmaskinen är och förblir död. 
På tisdagen beställs en ny tvättmaksin. En stor fin en som tar 8 kilo. Och kostar multum. 
En veckas leveranstid får vi veta. 

På torsdagen troppar mamman och bebisen hem till Föräldrarna aka. Mormor och Morfar och tvättar det nödvändigaste. 

Kuddar och täcken och sådant får dock ligga kvar och jäsa i tvättstugan varför Mamman och pappan och barnen numera frysande trängs under tomma påslakan och små, små barn kuddar. Det är det enda som finns kvar att tillgå. 

När nya tvättmaskinen anländer så sker detta samtidigt som det installeras ventilation i källaren. Byggdammet ryker. Förbud utfärdas för att köra tvättmaksin eller torktumlare, byggdammet kan tränga in i motorn och då kan den skära sig. Det vill vi inte. Vi låter alltså bli att tvätta ytterligare någon dag. 

Slutligen får vi tillgång till vår tvättstuga igen. Det tar 3 veckor innan all tvätt är väck. 

"I vår familj är vi aldrig magsjuka" minns mamman att hon yttrade.

Somliga straffar Gud direkt.


3 kommentarer:

Anonym sa...

OOOOj jösses vilken pärs :-D egentligen kanske man inte ska skratta ;-)

Makena sa...

Oj Oj OJ! Låter verkligen INTE kul!*tycker synd om*

Anonym sa...

hej! tittar i hos dig för första gången och tycker att du skriver på ett så roligt sätt..
Hoppas allt är ok. med er nu?