Ett RS-virus uppgång och fall

Dagen efter förra inlägget blev Bebisen akut sämre. Rosslandet och hostandet tog helt över hans lilla knappt 5-kilos kropp och Mamman traskade upp till akuten med Bebisen för att än en gång inandas lite medikamenter. Men så blev icke fallet. Hipps vipps befann sig Mamman och Bebisen inlagda. På barnmedicin, åsnans Iors rum för att vara mer precis.

Dag ett av sjukhusvistelsen. Rättså pigg trots allt. Orkar lyfta på huvudet lite grand iallafall. 

En kär gammal vän till Mamman återintroduceras i hennes liv. Sjukhusets bröstpump. Stora blå även kallad.  Med den hade Mamman en nära relation med i flera månader när Barnet föddes. Med det är en annan historia. 

Dag två.  RS-virus på topp! Bebis i botten. Orkar inte äta, orkar inte röra sig, orkar knappt andas. Ligger med syrgas (orange tratt) hela dagen och har fått sond för att över huvud taget få i sig näring. Mamman och Pappan mycket ledsna och oroliga.

På eftermiddagen/tidig kväll har dock Bebisen piggnat till så pass att han känner sig snuvad på sin älskade amning. Inte för att han orkar äta själv men varför låta sådana petitesser stå ivägen? Alltså får han ligga med bröstet i munnen medan Mamman sköter syrgasen och pappan sondmatar.  Syre, mättnadskänsla och fejkamning=glad Bebis.

Dag tre. Bebis piggnat till något. Orkar titta sig omkring och spana på lampor i taket. Storebror på besök. Ger bebis några pussar, pekar sedan på sonden och brister ut i ett rungande skratt.  Trevligt att den roade någon.

När Bebisen väl piggnat till från värsta RS-angreppet fick han lunginflammation. Den kom dock under kontroll relativt snabbt med dunderdos penicillin men roligare kan man helt klart ha ändå. 

Dock händer det även trevliga saker på sjukhus. Efter dryga tio veckors neutralt ansiktsuttryck bestämmer Bebisen sig för att det är dags att börja le. Storebror log prydligt vid fem veckors ålder mot sin mamma. Precis som man skall.  Bebisen log sitt allra första vakna leende mot en syrgasmask. Efter det log han i tur och ordning mot två av sina favorit sjuksköterskor. Slutligen fick sig Mamman också ett litet snatt leende. Det gäller att prioritera här i livet. 

På fredagen befanns bebis så pass bra att vi fick komma hem på permission. Det gick bra under dagen och permisen förlängdes över natten. På ronden nästa dag på sjukhuset fick han en OK stämpel i baken då han ökat 50 gram i vikt på ett dygn på enbart amning.

Nu väntar några veckor med inhalationer av allehanda slag för Bebisens del samt penicillin. Det gör att det börjar bli tämligen fullt i medicinskåpet här i huset då Bebisen har en inhalationstub, två olika inhalationsmediciner, näsdroppar, smärtstillande för pyttebebisar samt penicillin. 

Storebror har näsdroppar för lite större barn och penicillin mot sin urinvägsinflammation.

Han har även kvar paketet med penicillin mot den nio veckor långa hostan han drogs med. Kuren avslutades två daar innan han fick urinvägsinflammation.

Pappan har penicillin för sin dubbelsidiga öroninflammation och näsdroppar för vuxna av ett märke som inte Mamman gillar. 

Mamman har näsdroppar av ett märke som inte Pappan gillar. Hon går dock inte på penicillin då hon endast har en rejäl förkylning. 

Tiken har olika sorters lindor och omslag och kompresser då hennes ena klo har behövts dras ut efter en olycka. Hon har förutom det självklart även penicillin då det har blivit en streptokockinfektion i skelettet. När den väl har gett med sig skall hon opereras för dels klon och dels en missbildning i rumpan. 

Hanhunden mår bra om någon undrar.