Den hälsosamma sjukhusluften

Bebisen är inte någon frisk Bebis. Till sina föräldras stora sorg.
RS-viruset som tog honom i besittning i januari har lämnat en hel del spår efter sig. Ständiga infektioner i luftrören som gör att han får svårt att andas och äta. Lägg där till att man även upptäckt ett blåsljud på hjärtat och situationen blir komplett! Mamman upptäcker med jämna mellanrum att han är alldeles blå om läpparna och under naglarna och beger sig då i rask takt upp till sjukhuset där hon blek och skärrad berättar för sköterskan i disken om alla bebisens krämpor och åkommor. även sköterskan brukar bli lätt uppjagad och tillkalla barnjouren omedelbums. (jouren eftersom Bebisen aldrig blir blå under vanlig kontorstid då barnmedicin avdelningen har öppet)
När väl barnläkaren kommer med raska steg har Bebisen förvandlats från ett rosslande, hängit, ledset och blått litet knyte till ett piggt och rosigt litet barn. När läkaren tittar på honom ler och skrattar han med allt vad han har och de små armarna och benen viftar och sprätter. Mamman berättar, nu lite lätt generat, om hur dåligt Bebisen mår. Att han är blå om läpparna, om blåsljudet, om att han inte kan äta, att vrje andetag ser ut att göra ont. Läkaren tittar och lyssnar och vänder och vrider på Bebisen och konstaterar att det är sällsynt att så små bebisar har sådana stora ögon och så bred och glad mun. Visst hör han lite rossel i de yttre luftvägarnam en det är inget farligt. Varsågod att gå hem med sig. i Bebisens journal står det nog "OBS! hönsig moder! " Det kan Mammahönan slå sig i backen på.

Häromdagen skulle Bebisens hjärta undersökas på barnkardiologen i Lund. Mamman har legat sömnlös över det lilla blåsljudets existens många nätter och hade inväntat denna dag med skräck blandat med förhoppning. På morgonen är Bebisen inte bra alls. Han rosslar och väser och det piper om hans lilla bröst. Blå om naglerna är han men inte om läpparna iallafall. Skall vi åka ändå? Han är ju rättså dålig... jo vi åker, vi har vätnat länge på detta besök. Väl därbeskriver Mamman ännu en gång Bebisens alla problem. Han är hängig och slö, ja dagen innan kardiologbesöket har han fått vistas en sväng på akuten och fått andas adrenalin igen. Han har dessutom förhöjd temp. Så det så! Sköterskan tittar på Bebisen och konstaterar som alla andra att han har väldigt stora ögon och bred glad mun. och ser pigg ut. Mamman tittar på Bebisen och kan även hon konstatera att den lilla rossliga saken hon bar ut från bilen nu är rosig och glad och tittar nyfiket på allting runtomkring. Sjukhusluftens helande inverkan har ännu en gång slagit till.
EKG skall tas. Bebisen sprallar och viftar så att sladdarna flyger. Sedan är det dags för ultraljud. Det är inte det lättaste visar det sig. Bebisen sprallar, jollrar, tjuter lyckligt, vrider sig, biter i sladdarna, biter läkaren, tjoar och tjimmar och försvårar undersökningen så gott det går. Efter mcket möda och stort besvär kan läkaren konstatera att blåsljudet är i vart fall ingenting som är farligt. Eventuellt är det ett hål mellan kamrarna men hjärtat fungerar som det skall och bebisen ser ju minst sagt hälsosam och pigg ut. Vi får en återbesökstid om två månader för att ytterligare få det lilla eventuella hålet undersökt. Läkaren konstaterar att vildare bebis får man leta efter och att vi kan gå hem och vara lugna.

Hönsmamman funderar på att slå läger i sjukhus foajén.

Ka ka ka!