måndag 2 juli 2007

Is this going to the tippen?

Den före detta frisörsalongen/revisorsverksamheten/tonårsrummet skall bli tvättstuga och en enligt alla konstens regler auktoriserad byggare är kontrakterad. Han vandrar värdigt omkring bland sina idel polska medarbetare och ger order sisådär var fjortonde dag, resterande tid jobbar de på i högönsklig välmåga utan inblandning av några bossar.
När de är här det vill säga, det är inte alltid de dyker upp men när de väl gör det så är resultatet lysande.

Häromdagen var Mamman, Barnet och hundarna övergivna av huset herre och det visslades och trallades glatt ute i tvättstugan av den som för tillfället jobbade där. Plötsligt bryts visslandet av en mobilsignal och ett samtal påbörjas. Man behöver inte vara kunnig i det polska språket för att inse att samtalet spårar ur med imponerande hastighet. Rösten höjs, övergår snabbt i direkt skrikande och hade det varit en vanligt telefon hade man hört den så småningom läggas på med en smäll. Sedan hör vi hur arga steg vandrar omkring därinne samt ett ilsket bankande i väggar och diverse utspottade polska svordomar. Telefonen ringer igen... Och igen... Och igen... och när han slutligen svarar så upprepas proceduren igen. Och telefon ringde igen... Och igen... Och igen... Ja ni försår själva.

Mamman och Barnet och vargarna är vid detta laget tämligen skärrade. Vad är det för en labil och obalanserad människa som härjar i vår blivande tvättstuga egentligen? Dessutom med en massa verktyg till hands. Ingen bra kombination. Svärandet och bankandet fortskrider. Telefonen ringer inte, den är väl nedgjuten i golvet vid detta laget. Efter en timmes utagerande av agressioner på vårt kakel och klinkers hör vi steg som går ut genom tvättstugans ytterdörr, en bildörr öppnas och stängs och öppnas igen och slutligen en hård knackning på vår ytterdörr! Herregud! Vad är det nu då?! Mammans överhettade fantasi och förmåga att blåa upp saker till orimliga proportioner får henne att beväpna sig med största varghunden, en modig och myndig min samt blåsa upp gravida magen så gott det går. Vilken man slår ner en värmlös gravid kvinna? Va?
Hursom, Mamman fläker upp dörren i hopp om att överraskningsmomentet skall få galningen att komma av sitt eventuella anfall.
Utanför står ung kille, absolut max 25 år gammal med ljust okammat hår och cement på händerna. Rodnande och stammande pekar han på den utslängda spisen som står på uppfarten och frågar försynt "is this going to the tippen? I can take it?"

Här förväntar sig mamman ett anfall av Ricky Bruchpå anabola men ger i stället med varm hand bort en gammal spis till en Nils Holgersson liknande rar ung man.

Allt är inte alltid som det verkar.

Tack och lov!

3 kommentarer:

Sopa sa...

Ha ha, man ser det framför sig. Going to the tippen är en framtida klassiker bland formuleringar...

Anonym sa...

vad du skriver bra =)

Alven sa...

Haha! Vad skönt att det inte var värre, och vad bra att ni slapp åka till the tippen med spisen själva! :D